Krönika hemmasittare

Krönika: Rätt hjälp vid fel tillfälle hjälper ingen

Under de senaste månaderna har jag och mina medarbetare tittat närmare på hur barn med tillstånd inom autismspektret tas hand om efter att de går in i väggen och inte klarar mer. Sanningen är dyster och många är överens om att det inte var oundvikligt.

Det finns många anledningar till att ett barn inte dyker upp till skolan. Ofta delas de upp i två grupper, skolkarna och ”hemmasittarna”. Skolkarna struntar i lektionerna och hittar oftast på något annat med sina kompisar. Deras problematik ligger till stor del i sociala problem, våld i hemmet eller en osäker bostadssituation. Bland hemmasittarna är det ofta depression och ångest som får de att stanna hemma. Men när det gäller hemmasittare med tillstånd inom autismspektret är det som att fråga vad som kom först av hönan och ägget. Sitter de hemma för att de har ångest, eller får de ångest av att sitta hemma. Oftast är båda dessa två rätt.

Fast inte föräldrarna känner varandra så är det vissa saker som de säger som är kusligt lika varje gång. Det är svårt att balansera jobbet och barnet, ofta har man fått byta jobb. Barnet placeras alltid i första rum och det går ut över de andra syskonen som också kan lida psykologiskt.

Men en sak som tas upp väldigt ofta i de fall där barnen riskerar att inte få godkänt i alla ämnen är att barnen inte får hjälp i tid. Ofta tar det flera år att få den hjälp barnet behöver och flera år för ett barn är gott om tid för att åstadkomma stor skada. Mycket beror på att de olika myndigheterna inte hjälper barnen utan skickar familjerna mellan varandra. Denna kamp för att få hjälp suger musten ur föräldrarna.

Det finns mycket mer som kan hjälpa barnen. Mindre undervisningsgrupper, samma lärare för eleven och utbildade lärare som inte försöker styra autistiska barn med auktoritet, vilket inte funkar alls. Men ska man bara göra en sak, låt det då vara större frihet för de som jobbar på myndigheterna att hjälpa folk och inte tvinga myndighetspersonerna att skicka iväg familjerna åter igen.

Richard Lagerström

Bookmark the permalink.

Comments are closed.