Charlottas pojkar

 

Ivan och Gustav missade många lektillfällen i sin barndom Foto: Richard Lagerström

”I slutänden handlar det om pengar”

Gustav och Ivan är bröder och de har båda autism. De har båda haft mycket frånvaro från skolan på grund av deras autism. Hela deras och mamma Charlottas liv har fått anpassas för att varje dag ska fungera så bra som möjligt. 

– Vi får tänka på att den här inrutade världen vi lever i inte kommer vara för evigt, säger Charlotta.

Charlotta möter mig i receptionen på sin arbetsplats. Vi slår oss ner i ett mötesrum och jag ber Charlotta berätta från början hur hon och hennes söner enligt henne själv nådde botten 2017.

Charlotta har två barn, Gustav som är 19 och går sista året på gymnasiet och Ivan som är 12. Gustav hade det svårt redan i förskolan. Hans föräldrar fick hela tiden ligga i för att få skolan att fungera för honom, för att få honom att gå dit.

– Han är känslig, Gustav. Han var en spillra av min son där ett tag.

Han blev diagnostiserad med tillstånd under autismspektrumet 2018, när han gick över från BUP till vuxenpsykiatrin. Diagnosen kom också efter en sjukskrivning för stress precis när han började gymnasiet. Stressen hade byggts upp så länge att det inte längre gick.

När Ivan började skolan funkade det ganska bra, han ville inte sitta still men det funkade. Charlotta ville få en autismutredning med den yngsta tidigt men kön till BUP var lång. Och i fjärde klass slutade skolan fungera för Ivan. Klassen splittrades och han fick en ny lärare. Kompisarna hamnade i andra klasser och hemma höll hans föräldrar på att skilja sig. Han slutade gå till skolan och var hemma i två år. Först då fick han komma till BUP för utredning.

– Men då var han redan sängliggande. Vi skulle inte behöva komma dit om vi fått hjälp tidigare.

Det är en åsikt andra föräldrar i liknande situationer också har. ”Skolan har gjort för lite för sent. De kunde inte erbjuda vad som verkligen hade behövts i tid (mindre undervisningsgrupp) Nu har det gått så långt att barnet inte ens klarar det.”, ”Den hjälp vi har borde vi haft för 6 år sedan.”, ”Hade skolan haft ett annat arbetssätt med att fånga upp barn i riskzonen redan i början hade man sparat både tid, resurser men framför allt ett barns lidande.” Citaten kommer från en enkät Göteborg NU gjort bland föräldrar till hemmasittare.

Något hände först när Ivan var helt utslagen och sängliggande och Charlotta gick till vårdcentralen för att få remiss till BUP och han fick komma in på ett snabbspår. Han fick en autismdiagnos och en samordningsplan. Samordningen är mellan föräldrar, skola, BUP och socialen och de har till exempel bestämt att Ivan ska ha ett anpassat schema med tre skoldagar i veckan. Samordningen funkar okej säger Charlotta.

– De säger att alla ska ha rätt till det stöd eleven behöver. Men så är de inte i verkligheten.

Charlotta tycker inte heller att skolan har tillräcklig kunskap om NPF-diagnoser. Det måste finnas en grundstruktur hon tycker skolan saknar.

– Och de anpassningar som skulle göra det lättare för barn med NPF-diagnos skulle hjälpa de andra barnen också, säger Charlotta.

Anpassningar så som en lugnare miljö, mindre rum där elever kan sitta avskilt och hur skoldagen och lektionerna ser ut. Martin Karlberg, universitetslektor vid institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier vid Uppsala universitet och expert på hemmasittande säger också att det gäller för lärarna att lära känna sina elever, få dem att lita på läraren. Förutsägbarhet i skoldagen och rutin för eleverna är grundpelarna för att få anpassningen att fungera.

Det är inte bara skolan som måste göra anpassningar heller. Charlotta och hennes barn har fått förändra hela sitt sätt att leva för att få vardagen att funka. De har fasta rutiner som är tydliga. De stiger upp samma tid varje dag vare sig det är skoldag, sommarlov eller julafton. Charlotta har också bytt jobb för att få mer flexibilitet att hjälpa Ivan de dagar han är hemma själv. De åker inte på semester eller gör planer för helgen.

– Det finns inga måsten förutom skola och jobb. Om vi har haft en jobbig dag finns det ingen stress kring att ha något planerat jag känner mig skyldig att genomföra.

När Gustav blev sjukskriven för stress på gymnasiet var skolan snabba med att fånga upp hans problem och efter fyra månader var Gustav tillbaka i skolan med anpassat schema och extra hjälp från en specialpedagog. Ivan har haft det lite svårare och Charlotta har fått ligga i för att se åtgärder för sin son.

– Det är så olika vilken skola man hamnar, säger Charlotta. Och hur skolan prioriterar sin budget. I slutändan handlar det om pengar, säger Charlotta.

Elisabet Gustavsson

 

 

 

 

 

 

Bookmark the permalink.

Comments are closed.